Snart jul

Ja, med min operation händer det inte så mycket. Min operation är inte inställd den 12:e januari men jag tvivlar på att den kommer bli av ändå. Egentligen vill jag inte operera mig på vintern eftersom det är så mycket magsjuka på sjukhusen då men jag måste göra det. Egentligen är det väl ingen stress med att operera mig. Jag är inte så sned och ligger precis på gränsen till att operera. Men jag ska ha praktik i höst och vill verkligen hinna bli återställd innan dess eftersom det typ går ut på att bära fotoutrustning och sånt. Men jag får se hur det blir med det. Viktigast är väl att min kropp mår bra.

Idag ska jag på cirkus med min pojkvän. Tror det var cirkus i alla fall. Det ska bli väldigt mysigt och skönt att göra nåt. Sitter hemma och tänker för mycket nu för tiden.

.

Skulle inte tro att det blir någon operation den 12:e januari då jag precis fick en remiss till ett "läkarbesök" den 15:e januari. Vad ska jag komma dit och snacka om? Har ingen jävla aning och jag är så trött på det här. Vill inte ens göra den här operationen längre.

Himla lillhjärna

Idag var jag på samtal med några läkare om anledningen till att operationen blev inställd. Det var på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det var första gången jag var där och mitt första intryck blev tyvärr inte så bra. Först kommer vi dit och går till den avdelningen vi ska till och där på dörrarna står det med stora blaffiga bokstäver "MAGSJUKA" över hela dörren. Jag typ "Eh, jag går inte in där!". De som känner mig vet att jag har väldigt svårt med hela spygrejen. Har typ emetofobi. Men såklart ville de ju inte heller att vi skulle gå in där utan vi fick vänta utanför och jag rymde ut för att andas frisk luft.

Tillslut fick vi komma till ett jättestort rum som var helt nybyggt med en säng i mitten och typ tre stolar. I ett hörn stod det små pippi-stolar för barnen och lite leksaker. När alla läkare hade kommit dit så räckte såklart stolarna inte till så två läkare fick sitta på barnstolarna. Haha, det var verkligen en rolig syn. Två fullväxna män i doktorsrockar på små ministolar.

Men åter till ämnet. Anledningen till att det blev inställt var att min lillhjärna typ satt för långt ner. Kan inte riktigt förklara men den brukar vanligtsvis hänga ner ungefär 5 mm och min hängde ner ca 1 cm. Tydligen klassades det som en missbildning av något slag. Kul. De gjorde en massa undersökningar på mig. Fick gå på tå, knyta händerna och mer. Sen testade de reflexerna och jag hade lite för häftiga reflexer på benen tillskillnad mot armarna. Men de visste inte riktigt om det här gjorde någon skillnad för operationen eftersom jag inte har besvär av det. Då är det tydligen bara något man observerar men inget som gör någon skillnad. Men mr-bilderna de hade var inte tillräckligt tydliga så de kommer behöva nya. NEEEJ! Vill inte göra magnetröntgen igen men jag har inget val.

En till väldigt trist sak som kom upp var att de inte kommer kunna räta ut mig fullt ut eftersom lillhjärnan dras ner ännu mer om man rätar mer och min ligger redan på gränsen. Så nu blir jag väl inte ens rak. Känns inte som det är någon mening med det här.

Ny tid för operation

Nu har jag fått ny tid för operation, den 12 januari. Den första passade så mycket bättre eftersom jag då skulle fått även jullovet att vila upp mig på. Får verkligen hoppas att det blir nu i januari nu. Annars vet jag inte vad jag gör.

Man kan få ersättning om ens operation ställs in mindre än 48 timmar innan själva operation. Det har jag sökt nu och hoppas att jag kan få det. 1500 kr får man då och det kan ju vara lite plåster på såren. Men jag hade hellre tagit operationstiden än pengarna.

Nu är det helg och imorgon blir det julklappsshopping. Ha det bäst!

Fan

Nu har jag fått veta att min operation inte blir av förens i typ mitten av januari. DET KÄNNS SKIT!! Har inte ens fått en bestämd tid utan det kanske blir så. ÅHHHHHHH! Jag blir galen på det här. Vill bara gå och sova och skita i allt men måste plugga eftersom jag har tonvis med läxor.

Inställd

Min operation är inställd och det känns så jävla jobbigt. De ringde väl för en timme sen och sa det. Det var tydligen fullt och så behövde de kolla något från magnetröntgen. Har ingen aning om när det blir nu. Kanske om en månad. Hoppas verkligen att det blir tidigare. Är väldigt ledsen nu och allt är så rörigt. Liksom jag har ju planerat efter det här och nu så blir allt kaos.

Orkar inte gå till skolan imorgon men det är nog bäst att jag gör det.

Magnetröntgen

Idag var jag på Sabbatsbergs närsjukhus och gjorde magnetröntgen. Har aldrig gjort det förut och vill helst inte göra om det. Jag har ingen större rädsla för trånga utrymmen men det här var lite jobbigt. Eller egentligen var det inte trångheten som var så jobbigt utan att ligga HELT still i 45 minuter. Man åker ju inte in i nåt stängt rör utan det är öppet på båda sidorna men det är inte så mycket utrymme där inne.

Det började med att jag la mig på britsen. Det var ganska bekvämt och jag hade en kudde under benen. Jag fick nån bricka på bröstet som jag inte vet vad den var till för. De satte även på mig ett par hörlurar som det kom Lugna Favoriter ur. Dock så fick man inte så mycket nytta av dem. Sjuksköterskan sa att det skulle ta 45 minuter och att jag verkligen behövde ligga stilla. Man fick också en knapp man kunde trycka på om man ville något eller kände att det blev för jobbigt.

Så åkte jag in. De hade varnat mig för att det låter mycket och det gjorde det verkligen! Det lät typ som en slagborr eller liknande. I 45 minuter. Inte så roligt. Jag kan ju säga att jag hörde musiken i ungefär 5 minuter av 45 kanske. De första 15 minutrarna gick helt okej. Blev avslappnad trots ljudet och somnade nästan. Sen åkte jag längre in i tunneln och kroppen började ömma. Började få panik men bestämde mig för att försöka klara tiden ut. Haha, tänkte på så skumma saker därinne. Försökte helt enkelt tänka bort smärtan. "Det finns inget smärta. Det är bara något som kroppen hittar på. Du känner ingen smärta blablabla..." Sista kvarten började det bli riktigt jobbigt och jag började gråta lite. Tillslut tryckte jag på knappen och så åkte jag ut men då var det klart haha.

Hoppas jag inte skrämde upp er nu om ni ska göra en MR. Så farligt var det inte. Det låter dock väldigt mycket och kroppen blir rätt stel. Men jag hoppas inte jag behöver göra det igen. I alla fall inte under så lång tid. Har nog aldrig i vaket tillstånd legat prickstilla så länge.

6 dagar kvar

Idag gick jag hem från skolan och det är en bit. Det skulle tagit mig 4 minuter om jag tagit tåget, nu tog det en timme. Jag gick ensam i kylan. Ingen musik, inget kul. Efter halva vägen började jag ångra mig när jag såg pendeltågen åka förbi gång på gång. Men det här var kanske sista långa promenaden så det fick man ta vara på.

När jag kom hem blåste jag min arma kropp varm med hårtorken. Sen tände jag en brasa och kröp ner under en filt med lite fin choklad. Riktigt klyschigt. Om vi bortser från hårtorken.

7 dagar kvar

Nu är det bara en vecka kvar! Det känns helt knasigt. Måste börja jobba igen de grejer jag kan från skolan nu men jag har verkligen ingen lust.

Jag längtar verkligen tills det här är över så man kan fokusera på annat.

Förkylning

Det är ju alltid när man inte får bli sjuk som man blir det. Min hals ömmar och snoret rinner. Men jag tror snart att min förkylning är över. Men något jag måste tillägga i dessa sjukdomstider är att jag verkligen hatar när folk hostar och nyser rakt ut. Snälla, hosta i armvecket. Jag tycker inte att det är så kul när man måste undvika människor bara för detta. Nä, lär är det så slipper alla bli sjuka.

På lördag ska jag även göra magnetröntgen på Sabbatsbergs sjukhus (har jag för mig det hette). Jag frågade när jag var på undersökningarna i onsdags om jag skulle behöva göra det och de sa nej men tydligen var det inte så. Det ska faktiskt bli lite spännande för jag har aldrig gjort det förut.

Nu är det dags att gå och läsa. Har en massa böcker från skolan som jag måste läsa ut. Puh.

8 dagar kvar

Nu är det bara åtta dagar kvar till jag blir opererad. Jag har inte riktigt fattat att jag verkligen ska göra det. Ett förnekande in till sista sekunden kanske haha.

Sjukhus hela dagen

Igår så åkte jag till Huddinge sjukhus för att göra undersökningar och prover som behövs innan operationen. Först fick jag träffa en undersköterska som gav mig en massa papper och bakteriedödande medel som jag ska duscha i senare. Efter det skulle jag prata med min läkare som ska operera mig. Men icke sa nicke. Nu skulle jag tydligen prata med någon annan som jag aldrig har träffat under hela den här tiden. Jag sa till att jag ville fråga min läkare några frågor så de fixade fram honom. Haha, jag är krävande patient! Tydligen ska jag inte opereras från sidan eller hur man ska säga utan bakifrån så jag får ett ärr på ryggen istället. Men jag är fortfarande inställd på att få ett ärr över magen och bak för då blir det en glad överaskning om det inte blir så.

Efter det skulle vi träffa narkosläkaren. Hon frågade mig hundratalsfrågor typ "Röker du? Har du diabetes? Är du allergisk?". Det var ett ganska lätt samtal. Är vädligt glad att jag varken röker eller snusar i den här situationen. Det skulle nog inte vara så bra efter som nästan alla tog upp det.

Sen skulle jag göra en röntgen. Av tidigare erfarenhet vet jag att just röntgenundersökningarna brukar dra ut väldigt mycket på tiden och så även idag. En och en halvtimme tog det allt som allt. Först var maskinen fel inställd och sen så var jag tvungen att vänta jättelänge på en läkare som skulle dra i mig när de gjorde en "rörelseröntgen". De vill se hur rörlig och mjuk jag är. Man ligger ner på rygg och så ska man luta sig så mycket man kan åt antingen höger eller vänster. För att man ska luta sig ännu mer drar de i en så det känns rätt rejält haha. Det låter värre än det är dock.

Efter röntgen var det bara en grej kvar och det var blodprover. Det gick smidigt och lätt. Lämnade typ fyra provrör blod för att de skulle se min blodgripp m.m.

Nu är den 26:e väldigt nära. Är NERVÖS!!

Skola

Plugga, plugga, plugga! När ska man hinna med att vila? Det är mycket i skolan i vanliga fall och nu när jag behöver tänka på att jag kommer missa cirka en månad blir allt ännu jobbigare. Måste göra arbeten antingen innan eller efter hemma. Jobbigt är det i alla fall.

I övermorgon ska jag till sjukhuset för att göra de sista kontrollerna och röntgenundersökningarna. Idag kändes det som om att jag håller på och blir förkyld och det känns inget vidare. Hoppas det går över.

Blä

Just nu har jag inte lust att göra någon himla operation. Orkar inte ligga på sjukhus, orkar inte må illa, orkar inte ha ont, orkar inte missa allt i skolan, orkar inte stressen...

Bio

Nu ska jag snart iväg på bio. Jag har en massa såna här företagsbiobiljetter som jag måste använda upp innan operationen. De går nämligen ut i februari och jag tror inte min rygg kommer palla att sitta still sålänge när jag väl är någorlunda nyopererad. Redan nu blir jag jättestel av att gå på bio och det är lite trist för jag gillar det verkligen. Men men, man får försöka röra sig lite i biostolen.

Kram

Min rygg

Jag ska göra en operation. De ska steloperera mig i ländryggen tror jag. Jag har inte så mycket koll och det känns lite jobbigt. Jag är kontrollfreak och jag vill veta allt men allt har blivit så rörigt nu. Ska till sjukhuset den 12 november på en massa kontroller och då hoppas jag få svar på alla frågor jag har.

Många som ska göra en skoliosoperation har haft problem med sin skolios under hela livet. Jag har aldrig tänkt på den förens i åttan då jag tyckte att jag såg lite sne ut. Visst så har skolsköterskan sagt att jag varit sne när man gjort sina kontroller men det har aldrig gått längre än att skolläkaren har kollat på ryggen och sagt att det var lugnt. Men tillbaka till åttan. Jag tyckte att min midja såg sne ut och sa det till min mamma. Mamma höll med och vi ringde vårdcentralen. Gick dit och de skickade oss vidare till röntgen. Åkte och röntgade mig och de skickade bilderna för analys. Någon månad senare fick jag en remiss till Huddinge sjukhus.

Jag satt där i det deprimerande väntrummet och var så himla nervös. Ville verkligen inte ha en sån där korsett! Jag såg flera tjejer komma med sina korsetter och mamma sa "Kolla, det är jättevanligt att ha korsett. Det är inget farligt!" Jo, tjena. Säg det när du sitter där med en sne rygg och kroppskomplex så det räcker och blir över. Till slut ropades mitt namn upp och vi fick gå in i ett rum där läkaren satt. På datorskärmen var det en röntgenbild på en sne ryggrad. Jag tänkte" Usch, tur att man inte se ut sådär. Det ser ju ut som ett monster!" Men glad var jag inte länge för det visade ju sig att det var min röntgenbild! Jag började gråtta och allt kändes piss.

Min krök på ryggraden är ca 41 grader vilket inte är så mycket i operationssammanhang. Vad jag har förstått så går gränsen för operation vid 40 grader men jag skulle fortsätta att bli sneare för varje år så operation var det enda alternativet. Nu vet jag ju inte vad som är värst, korsettbehandling eller operation men jag blev i alla fall lättad att jag slapp korsetten.
Det bestämdes att jag skulle operera mig och sen dess har jag varit på många röntgen och några undersökning och nu är det äntligen(?) dags! Den 26 november ska de skruva och trixa med min stackars ryggrad men tänk vad fint det kommer bli sen. Jag försöker att se positivt på allt det här men ibland kan det vara svårt. Men jag är nästan säker på att i slutändan kommer det vara värt allt jag får gå igenom.

Skolios vadå?

Skolios är ett så fult ord. Förklaringen låter också ful. "Ja, jag har sne rygg. Den kommer bli sneare om jag inte stelopererar mig" Ett svar: "Höhö vadå? Skulle du typ bli rund då eller?" Jadu, kanske det. Att jag skulle bli som en cirkel är något jag brukar skämta om. Låter rätt kul faktiskt men vet inte om det kan gå så långt direkt. För er som inte alls vet vad skolios är så kan ni läsa här! Olika behandlingar kan ni läsa om här om ni inte har listat ut det själva.

Skolios är jättevanligt. Nästan ingen är spikrak i ryggen men att vara så sne att man måste behandla är inte lika vanligt. Den vanligaste behandlingen är att man får en slags korsett. Den ser inte ut som en vanlig korsett utan mer som en stor klumpig grej i plast. Jag har aldrig behövt ha en sån och det är jag glad för. Det ser inte ut att vara så trevligt. Men jag kan tänka mig att det är värt det för dem det fungerar hos.

Operation behöver man göra om man är tillräckligt sne och om man fortsätter att bli mer sne. Eftersom kröken i ryggraden kan sitta olika antar jag att operationer är rätt olika också. Men man steloperera iaf ryggen så man slipper bli mer sne.

Början

Jaha, nu har man skapat en blogg. Jag har haft flera innan men för första gången har jag faktiskt något intressant att skriva om. Jag ska göra en skoliosoperation den 26:e november och den här bloggen kommer handla om det och om alla andra tankar. Det finns tre anledningar till att jag skapar den.

1, Jag vill kunna skriva av mig.

2, När jag fick veta att jag behövde operera mig för ca 2 år sedan så sökte jag runt på internet för jag hade ingen aning om vad det var. Då hittade jag en tjejs blogg, http://skolios.blogspot.com/, som jag läste och fortfarande läser. Det var väldigt intressant läsning och jag blev lite lugnare av den. Så jag hoppas att någon annan får syn på min blogg och kan känna samma sak.

3, Folk undrar väl förhoppningsvis (haha) hur jag mår efter op. och istället för att berätta för alla varje dag kan de kolla bloggen.

Vem är då jag? Jag är en sjuttonårig tjej som bor i Stockholm. Jag går andra året på gymnasiet, medialinjen intrikting foto. Foto är min grej i livet så skolan är oftast helt okej. Jag umgås med min pojkvän och mina kompisar. Haha, vad mer kan jag säga?