söndag 1 februari 2009

12/1-09 Dagen D!

Dagen startades klockan sex med ytterligare en dusch med bakteriedödande medel. Fick sedan hoppa ner i sängen och vänta. Klockan 7.50 skulle jag vara nere i operationssalen. Jag fick grunda med att ta två alvedon för att kroppen skulle vänja sig vid allt smärtstillande.

När de körde ner mig till våning 4 där operationssalarna var jag nervös men ändå lugn. Det kändes så skönt att få bortgjort det men jag var ändå rädd för hur jag skulle känna när jag vaknade. Skulle jag ha ont? Skulle jag vara förlamad? Tänk om jag inte ens vaknade igen!

Jag har opererat mig förut så jag kände igen många av förberedelserna och det var kanske det som höll mig lugn eller så var det för alla snälla människor. De körde in mig i förberedelserummet. Mamma skulle följa med mig så hon fick sätta på sig en heltäckande overall och en mössa. Den synen gav mig ett litet skratt i alla fall.

Nu var det striptime för mig haha! Av med skjortan och över till en annan säng. Jag la mig under ett uppvärmt täcke och fick sätta på mig en mössa och två tjocka strumpor som räckte över hela benen. De tog in mig till själva operationsrummet och där var det jätte kallt. Narkosläkaren kom in och satte fast elektroder på mig så de kunde hålla koll på hjärtat. Jag sa till dem att säga till när de sövde mig. De sprutade in något i droppsaken i armvecket och de snurrade till jättemycket och jag kände mig så lugn! Jag tänkte att nu kan de söva mig när som helst för jag mår så bra! Tydligen hade jag fått lite mycket morfin för min vikt. De söver inte genom en mask som man ser på tv så det blev inget räkna baklänges för mig. Jag andades i en syrgasmask och så sprutade de in sövningsmedlet.

Nu sov jag och som jag har förstått började en neurolog kl 8.15 med att öppna upp där mina nerver går. Det var för att de låg lite för trångt. Jag måste säga att jag inte har så stor koll. Ungefär vid tiotiden började själva speloperationen som höll på fram till 16.00, alltså ca 6 timmar. Jag tror att neurologen gjorde något i slutet också men jag är inte säker.

Det första jag minns från att jag vaknade för att jag inte kunde fokusera med ögonen. Allt var så snurrigt. Mamma var där och en jättesnäll sköterska frågade mig hur ont jag hade på en skala 1-10. Jag svarade en sjua så de gav mig mer morfin. Jag hade en ryggbedövning och en massa slangar från kroppen men de tänkte man inte på. Jag har hört att man kan bli svullen i ansiktet eftersom man ligger på mage i flera timmar men det var jag inte tyckte mamma. Hon sa bara att jag hade värsta silikonläpparna haha.

Jag stannade på uppvaket ända tills klockan 10 nästa morgon. Natten på uppvaket var den jobbigaste. Jag sa åt mamma att hon kunde gå upp till rummet när klockan var 21.00 eftersom det inte är så kul att sitta på en stol hela natten. I början gick det bra men senare under natten fick jag panik över att jag inte kunde röra på mig. Alltså jag var ju inte förlamad men jag kunde inte vända på mig själv. Jag började gråta och de gav mig lugnade och mer morfin. Jag lyckades aldrig sova längre än ca en timme åt gången. Det är inte så lugnt på uppvaket. En gubbe låg och jämrade sig i sömnen hela tiden och på andra sidan var de någon som spydde hela tiden. Jag kände mig väldigt ensam och kramade mitt gosedjur jag hade med mig hårt. Jag längtade bara tills det skulle bli morgon.

Min operation gick bättre än förväntat. De behövde inte operera kota fyra i ländryggen som gör att man blir mycket stelare än om man bara går ner till trean. De kunde också göra mig mycket rakare än de trodde så jag är väldigt nöjd!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad bra att allt har gått bra! Jag skulle själv ha opererats i februari förra året men nu ser det ut som att det blir i april i år. Hur pass pigg känner du dig nu? med tanke på skola och sånt.

Sara sa...

Ja, det känns jätteskönt! Det känns värt det när resultatet blir bra.

Jag planerar att försöka gå tillbaka till skolan veckan efter nästa. Men jag vet inte hur det blir, kanske bara blir halvdagar. Just nu känner jag mig inte riktigt redo för skolan. Inte så mycket för att jag har ont i ryggen utan att jag för jag känner mig "vanligt" sjuk. Jag mår illa ganska ofta och är trött men under helgen har det blivit mycket bättre så det kanske går bort snart. Men det som är jobbigt med skolan är att man sitter ned och jag tycker att det jobbigaste är att sitta. I början får man nog prioritera och gå på de viktigaste lektionerna och vila emellan åt.

Lina sa...

Sara jag är så glad för din skull att allt har gått bra. <3<3 massor med kärlek till dig min bästis!