Läget just nu

Just nu mår jag rätt bra. Däremot har jag mått ganska dåligt idag. Vaknade illamåendes i morse och det satt i till middagstid. Sen har jag haft lite mer ont än vanligt eftersom jag dragit ner lite på smärtlindringen. Just det är något jag funderar på mycket. Jag vet inte riktigt när man ska sluta eller börja dra ner? Man vet ju inte att man har ont om man äter smärtlindrande så det är svårt att sluta när man inte har ont längre. Just nu äter jag åtta Alvedon om dagen och två OxyContin som är en långtidsverkande morfintablett. Tycker det känns väldigt mycket. Har nästan knaprat i mig en 100 tabletts Alvedonask sen jag kom hem. Jag tycker det är läskigt att stoppa i sig så mycket medeciner men jag ska till sjukhuset på torsdag så får fråga då vad de tycker.

Visst har jag ont i ryggen men inte så värst. Den värsta smärtan känner jag i min högra höft när jag böjer ner huvudet. Det är som en kniv som skär in. Det är irriterande men antar att det har med några nerver att göra. Får bara hoppas på att det försvinner snart.

Nu ska jag passa på och tacka lite folk.

Tack Tobias för en superfin blombukett och pandan!

Tack Carolina för berlocken jag fick tidigare och kaninen!

Tack Carolina, Ida, Hanna och Sabine för Björn Gustavsson-dvdn. Kanonkul!

11/1-09 Kvällen innan

Jag fick komma till sjukhuset kvällen innan. Min närmaste vecka skulle jag spendera på avdelning K83 på Huddinge Sjukhus i sal 5. Jag delade inte rum med någon förutom min mamma och det var otroligt skönt! Hade aldrig klarat av att dela med okända människor.

När vi kom dit runt åtta på kvällen fick jag ta en dusch med ett bakteriedödande medel. Jag som är van att smörja in mig med hudkräm efter dusch led av att känna hur torr huden var haha. En sjuksköterska satte en sån där droppgrej i armen (jag vet inte vad det heter) och ibörjan tyckte jag den var jättejobbig. Senare när jag hade ca 7 st sådana i händer och armar så var det ingenting!

Kvällen kom och jag försökte förgäves sova. Det var omöjligt. Runt tvåtiden lyckades jag äntligen somna men det blev inte mycket sömn då jag väcktes sex dagen efter.

Mitt rum

Jag i den otroligt snygga sjukhusskjortan!

Hej igen!

Nu är jag hemma från sjukhuset och jag lever och mår bra. Jag ska uppdatera mer om vad som hänt när jag orkar sitta vid datorn längre stunder. Just nu känns det ganska mycket i ryggen. Tack till alla som smsat och så. Det betyder mycket!

Allt gick bra!

Sara opererade sig igår klockan 7 på morgonen. Operationen tog cirka 4 timmar. Jag vågade dock först inte ringa förens idag. Allting hade gott bra, kändes väldigt skönt. Hon verkade nog ha ganska ont, men endå så tyckte jag att hon var pratglad i telefonen. Imorgon är den första gången hon ska få röra på sig, hon har ju bara varit sängliggande. Hur som helst så känns det väldigt skönt att allting gick bra!

// Tobias

Vi ses senare!

Nu ska jag snart åka iväg. Det ska bli så skönt att få det här bortgjort men jag vill ändå inte. Önskar att jag hade sluppit allt det här men det finns värre saker man kan drabbas av. Jag kommer antagligen inte skriva på ett tag efter som jag inte har tillgång till en dator på sjukhuset. Hemma så är våran dator en trappa ner så det kanske dröjer ett tag då också. Men jag har beordrat min pojkvän att han ska uppdatera haha. Så ni får väl en rapport snart.

Kram Sara

Snart!

Nu ska vi snart ringa för att se om vi kan komma till sjukhuset ikväll eller om det blir imorgon. Har nog packat ner det mesta jag ska ha med mig. Är jättenervös just nu.

Tankar

Det finns så mycket som jag är orolig över när det gäller den här operationen. Att jag ska dö, att jag ska bli förlamad, att jag inte blir tillräckligt sövd under operationen, att jag ska få vinterkräksjukan och en massa mer. Jag vill inte just nu.

Det känns som att allt blivit så fel. I början trodde jag att min operation skulle bli en relativt enkel skoliosoperation eftersom jag "bara" är 41 grader sned. Men först fick jag reda på att de skulle behöva steloperera en kota som försämrar rörligheten avsevärt mer än de andra. Sen upptäckte de att min lillhjärna "hängde ner" så nu kommer de inte kunna räta ut mig så mycket. Min motivation för det här var ju just att jag skulle bli rak och nu kanske jag inte ens ser någon skillnad. Jävla skit.

Nervös!

De ringde nyss och sa att operationen ska bli av. Men riktigt säker kan man ju inte vara, det kan ju komma akuta fall före. Men jag gjorde ju en extra magnetröntgen och det var för att neurologen (tror jag det är) ville kolla nåt extra och nu visar det sig att de ska hålla på och böka med mina nerver. Ryggraden kan jag gå med på men nerver låter ju läskigt. Visst nerverna går ju där men de ska tydligen öppna något så det inte blir så trångt för nerverna. Fattar inte så mycket. men jag är nervös nu. Jag vill fan inte bli förlamad. Men jag litar på dem. Sen måste jag ligga i sängen stilla i 48 timmar. TRÅÅÅÅKIGT! Hoppas jag sover bort hela tiden.

Snart skola igen

Snart börjar skolan igen och det är så trist. Har verkligen ingen lust. Om operationen blir som planerat så går jag bara två dagar och sen är det helg och operation på måndag. Men jag är inte så inställd på att det blir av.

Under lovet har jag varit två gånger på Astrids Lindgrens. En gång lite snabbt för att hämta ett lugnande medel jag skulle ta inför magnetröntgen och en gång för att göra själva magnetröntgen. Fick ju inte så bra första intryck av det sjukhuset men nu blev det lite bättre. De var jättesnälla på röntgen och det gick så mycket bättre än på Sabbatsberg. För det första hörde jag musiken nu och så lät inte den där maskinen så mycket. Så det gick bra.

Nu har det varit så mycket turer kring annat så jag har nästan glömt bort vad jag egentligen ska göra. Operera ryggen. Jag vill bara få det gjort. Känns som jag har varit på sjukhus och liknande så mycket de två senaste åren. 2007 opererade jag bort halsmandlarna så då strulade jag en massa med det sen så fick jag jättemycket eksem våren 2008 som var jättejobbigt. Väntetiden till hudläkare är inte så roliga heller. Två månader skulle jag fått vänta om vi inte hade tjatat på dem. Två månader är väldigt långt när man har infekterade sår över hela armarna. Blää. Och sen så har jag haft ryggproblemen ett tag nu.

Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det så mycket värre. Det gör verkligen ont i mig när jag ser små sjuka barn på sjukhusen. Barn ska få vara friska! Så borde det bara vara.

Kram