torsdag 5 februari 2009

14/1-09 Dags att ställa sig upp!

Idag fick jag äntligen äta lite mat. Min mamma hade gått hem då för att äta och ta en paus från sjukhuset så en tjej som pluggade till sjuksköterska fick i princip mata mig. Haha, det kändes lite suspekt att en okänd hjälpte en att äta men hon var jättegullig. Orkade väl inte så mycket men lite morötter och potatis fick jag i mig.

Klockan ett kom sjukgymnasten till mig. Nu var det dags att ställa sig upp. Fram med kräkpåsar och hela fadderullan eftersom man lätt kan bli väldigt yr. Behövde dock aldrig använda dem som tur var. Fick först sätta mig på sängkanten och visst snurrade det i huvudet. Sen ställde jag mig upp med stöd av en gåstol. Tror inte att jag gick något då. Det var inte så farligt att stå upp som jag trodde.

Senare på dagen när mamma och pappa skulle hjälpa att vända på mig så gick min slang till ryggbedövningen av. Det var ingen fara sa dem eftersom de ändå hade tänkt att ta bort den snart men jag blev jätteorolig. Trodde jag skulle få jätteont när den var borta men det gick bra men jag fick äta morfin oftare.

3 kommentarer:

Anonym sa...

du är en fighter! Tuffast i hela världen är min sara. <3

Sofie sa...

hej :D
har suttit och läst lite på din blogg, kul att läsa om någon som har gjort samma sak som mig själv men jag gjorde min operation för tre månader sen.
en sak som ja såg nu, fick du inte ställa dig upp förän på dag tre? jag var tvungen att ställa mig upp redan samma dag som operationen :O

hoppas att du har de bra nu!
kramar Sofie!
http://enmedskolios.blogg.se
http://soooofieeee.blogg.se

Sara sa...

Ska självklart kolla in dina bloggar!

Anledningen till att jag inte fick ställa mig upp förrens efter ca två dagar (gjorde op den 12 jan) var att de även gjorde något med mina nerver i ryggen samtidigt som steloperationen. Tror de låg för tätt eller så. Har faktiskt fortfarande inte fattat. Det var iaf en neurokirurg med och han gjorde något, det gjorde även att de kunde göra mig rakare än om han inte varit där. Skrev lite om det i det här inlägget: http://41grader.blogspot.com/2008/12/himla-lillhjrna.html

Så det var därför jag var tvungen att ligga ner längre än i vanliga fall. Det var för att vätskan i ryggraden skulle vara jämn typ under läktiden. Annars brukar de försöka få upp en ur sängen redan dagen efter då man minskar risken för blodproppar m.m