Läget idag

Nu har det gått 11 månader sen operationen. Snart ett år alltså och det känns så konstigt. Tiden går så snabbt!

Hur är det då med ryggen? Visst är jag stel och så men kan ju ändå böja tillräckligt för att klara ett normalt liv. Jag har fortfarande lite känselbortfall längst ner på höger sida av ryggen, precis ovanför rumpan. Kanske försvinner det, kanske inte? jag kan leva med det om det skulle vara kvar. Ärret ser nog bra ut. Det är fortfarande rött och det är bredare längst ner mot ländryggen. Där spänns huden mer. Högre upp på ryggen syns knappt ärret alls. Man hade ju önskat att det hela ärret var så men man kan inte få allt! Ett år efter operation kan man också få pengar för ärret från sin försökring. Jag har ingen aning om hur man ska gå tillväga och hur mycket man kan få men tar tag i det i januari.

Jag har också börjat gå hos en sjukgymnast för en vecka sen. Under hösten har jag fått problem med nackont och spänningshuvudvärk. Jag vet inte om det hänger ihop med ryggen eller om det beror på något annat. Sjukgymnasten sa också att jag hade mer muskler på ena sidan av ryggen så jag ska träna upp hela ryggen också. Känns bra att göra det.

Nästa uppdatering blir efter ettårskontrollen så ha det bar tills dess!

GOD JUL!Haha seriös bild! Lite julig i varjefall.

6 månader sen operation!

Nu har det snart gått sex månader sen jag gjorde min skoliosoperation. På söndag närmaste bestämt. Då har de sex månaderna gått och jag får idrotta hur jag vill. Tror dock inte jag kommer börja träna på ett tag ändå, men det beror snarare på min lathet haha.

Bloggen har väl dött lite. Har ju inte så mycket att skriva vilket iofs är bra. Det betyder ju att ryggen är som den ska.

Ha en underbar sommar allihopa!

Mitt ärr 3 månader efter op.

Såhär ser mitt ärr ut nu drygt tre månader efter operationen. Tycker det ser helt okej ut ändå. Det kommer ju blekna efter ett tag och då kommer det synas ännu mindre.

(klicka för större bild)

Före och efter - Röntgenbilder

Här har ni bilder på hur jag såg ut och hur jag ser ut nu. Tyvärr hittade jag bara en före-röntgenbild från 2006. Jag hade runt 43 grader i den kröken där det står 39 på innan operationen. Den andra röntgenbilden är tagen så tidigt som 4 dagar efter operationen. Kunde knappt stå på benen så den är inte så skarp och jag ser fortfarande lite sned ut men så är inte fallet.

Återbesök - 3 månader efter

Nu har det gått 3 månader och 4 dagar sen operationen. Mår prima! Idag var jag ju som sagt på återbesök. Blev ett ganska kort ett efter som det var stressigt där på mottagningen. De låg typ 20 minuter efter så man fick vänta ett tag. Frågade om mitt känselbortfall och läkaren sa att det inte hade med nerverna i ryggen att göra utan att det var lokalt. Kanske från klämmorna de använde för att hålla ut huden när de öppnade mig. Usch så äckligt det låter. haha men jag tycker faktiskt att det är lite coolt! Känseln kanske skulle komma tillbaka, kanske inte. Min onda höft trodde han berodde på att jag börjat använda ny muskler.

Han sa också att han var väldigt nöjd med operationen. En av mina krökar som varit 53 grader (hänger inte med med alla krökar. Trodde den var ca 43 men hade uppenbarligen en som hade varit 53 grader också.) hade de fått ner till 9 grader. Väldigt bra!

Hoppas snart jag får tummen ur och kan ladda upp bilder på min rygg nu och röntgenbilderna jag har. Är så himla seg bara.

Hej igen

Imorgon är det dags för 3-månaderskontrollen. Det kommer nog gå bra. Ska passa på och fråga om känselbortfallet och de onda jag har haft i höften den senaste veckan. Det är ganska skumt för jag har inget ont när jag går eller så bara när jag ligger ner. Imorgon är det också första gången är läkarbesök kostar för mig så jag fyllt 18 år. 300 kronor för att snacka i typ 20 minuter haha. Men men sjukvården är ändå rätt billig i jämförelse med andra länder.

Ska försöka komma till skott med att ladda upp röntgenbilderna som visar före och efter. Ganska intressant att se skillnaden.

Just nu

Nu var det väldigt länge sen jag skrev och det är för att jag tänker inte direkt på ryggen längre. Har inte ont och är inte nämnvärt stel. Har lite känselbortfall längst ner på högra sidan av ryggen men det är inte så jobbigt. Efter 12 veckor ska man på återbesök så snart får jag se om allt har gått bra!

18/1-09 Sista agrafferna borta

Tog bort mina sista agraffer och fick även laxermedel för att få igång magen. När man får allt morfin stannar magen liksom upp och de vill se att magen blir som vanligt innan man åker hem. De var även tvungna att ta ett prov för någon tarmbakterie eftersom en patient hade det på andra sidan korridoren. När de sa det trodde jag först att det hade blivit vinterkräksjuka så jag blev jätteorolig men så var inte fallet som tur var!

Så här såg det ut på avdelningen

Tackkort från tidigare patienter

Mätte mig och jag var 1,5 cm längre haha!

Mitt förband på ryggen. Den lilla till höger är där för att ryggbedövningen gick in där.

7 veckor sen operationen!

Igår var det exakt sju veckor sen jag låg på operationsbordet. Känner mig väldigt bra nu. Jag har inget ont i ryggen och tänker knappt på att jag opererat mig. Enligt papperna får jag börja simma nu men har ingen lust med det. Jag orkar inte så mycket och blir snabbt andfådd. Vet inte om det är för att jag inte rör mig lika mycket som innan men har försökt börja promenera igen.

Idag efter duschen bestämde jag mig för att sluta att ha kirurgtejp över ärret. Man ska ha det så att ärret läker ihop finare men mitt är ihopläkt nu. När jag var på sjukhuset tre veckor efter op. så sa sjuksköterksan att jag kunde fortsätta tejpa i ca två veckor till men jag har nu tejpat i fyra veckor så orkar ingeet mer. Det kliar så ofantligt när man sätter på det och så är det jobbigt att inte kunna duscha på morgonen då jag inte direkt kan tejpa mig själv på ryggen. Men jag vill ändå inte ha ett fult ärr! Men jag tror inte det spelar någon roll nu när det är ihopläkt, det är ju under läkningsprocessen man kan göra skillnad.

17/1-09 Besök och lugn dag

Fick äntligen duscha och tvätta håret idag. Kändes gudomligt kan jag säga! Min pojkvän Tobias kom och hälsade på och det var trevligt med lite besök. Det hände inte så mycket den här dagen. Gick lite i korridorerna, såg på tv, fikade lite. Det gamla vanliga.

-----------------------------------------------------

maten var det ändå lunchen och middagen som var roligast haha.















Lunchen är serverad! Även fast det inte var den bästa maten var det ändå lunchen och middagen som var roligast haha!

No more smärtstillande!

Nu tar jag inget mer smärtstillande för er som undrar. Ibland slinker det ner en alvedon innan skolan i förebyggande syfte men tror inte jag behöver den egentligen så struntar nog i det efter den här veckan. Väldigt skönt att vara "fri" nu. Tyckte det kändes obehagligt att äta så mycket alvedon men nu slipper jag det!

16/1-09 Varannan agraff togs bort

Idag mådde jag mycket bättre och var piggare. Eftersom min ryggbedövning har tagits bort är det även dags för katetern att försvinna. På ett sätt skulle de bli skönt men jag oroade mig samtidigt för att man kanske inte skulle hinna till toaletten när man vant sig med att inte kissa haha. Men det gick bra som tur var! Eftersom jag var tvungen att gå upp varje gång jag skulle på toaletten så rörde jag mig mycket mer än tidigare vilket var bra.

De har även tagit bort alla slangar och dropp så nu får jag allt smärtstillande i tablettform.

På kvällen tog de bort varannan agraff från såret. Agraffer är det de använder i stället för stygn och ser precis ut som små häftklammrar. Jag hade 37 stycken längs mitt sår. Det gjorde inte så ont när de togs bort, som ett litet stick ungefär.

Alla 37 agraffer är fortfarande kvar.

Hälften är borta och blir omplåstrad igen.

Abstinens?

Idag är jag hemma från skolan trots att jag inte har så ont i ryggen. I måndagskväll var det sista gången jag tog OxyContin (morfintablett) och på onsdagen så mådde jag riktig dåligt. OxyContin är lätt att bli beroende av och även fast jag inte tog så stor dos (10 mg per dag de senaste två-tre veckorna) har jag ändå ätit det i en månad så min kropp reagerade. För det första kunde jag inte sova bra alls så när väckarklockan ringde kl 6.00 var jag dödstrött. Jag hade krypningar i benen, väldigt ont i lederna, ont i huvudet och svettades. Efter lite egen efterforskning visade det sig att det här är några vanliga abstinensbesvär. Sen tror jag som grädde på moset att jag håller på och bli förkyld så onsdagen var riktigt jobbig. Därför bestämde jag mig att vara hemma idag och gå till skolan imorgon då jag börjar efter lunch. Sen till nästa vecka hoppas jag det här försvinner. Det allra värsta är krypningarna i benen och att ha ont i lederna. Usch och fy men ryggen mår i alla fall bra!

Har skrivit ett inlägg som ligger under "Skola igen!" så ni vet. Tillbaka till pluggandet nu.

Skola igen!

Idag var det första dagen i skolan sen operationen. Gick från 11.10 till ca 15.30 och satt nästan hela tiden och fick inte speciellt ont alls! Visst blev jag lite stel men det gick oväntat bra. Det jobbigaste var när jag gick hem för då gick jag en rejäl bit först och skulle sen gå upp för en jättelång backe med massa trappor. Då kändes det i ryggen.

Se så pigg jag var idag haha!

Hanna har fotat.

15/1-09 Feber och gå lite mer

När jag vaknade hade jag feber men det märkte jag inte av så mycket. Däremot hade jag ont, en sjua på skalan. Det är vanligt att få feber så det var ingen fara.

Sen kom sjukgymnasten igen och jag fick gå runt sängen. Det var snurrigt men det gick bra. På kvällen gick jag två gånger till runt sängen så jag kände mig rätt duktig haha.

På kvällen kl 20.30 tryckte jag på knappen för jag hade ont och ville få mer morfin. De sa att någon skulle komma snart men ingen kom. Mamma gick ut direkt till sjuksköterskorna klockan nio och sa att jag behövde smärtstillande och de sa att de skulle komma. Klockan blev 21.15 och fortfarande inget morfin så jag tryckte på knappen igen. Nu hade jag rejält ont och var arg och ledsen. 21.25 kom de äntligen och jag fick morfin. Visst, de har mycket att göra på kvällarna men en timme är ändå lång tid att vänta när man har ont. Natten blev inte bättre utan vaknade varannan timme och behövde smärtstillande.

14/1-09 Dags att ställa sig upp!

Idag fick jag äntligen äta lite mat. Min mamma hade gått hem då för att äta och ta en paus från sjukhuset så en tjej som pluggade till sjuksköterska fick i princip mata mig. Haha, det kändes lite suspekt att en okänd hjälpte en att äta men hon var jättegullig. Orkade väl inte så mycket men lite morötter och potatis fick jag i mig.

Klockan ett kom sjukgymnasten till mig. Nu var det dags att ställa sig upp. Fram med kräkpåsar och hela fadderullan eftersom man lätt kan bli väldigt yr. Behövde dock aldrig använda dem som tur var. Fick först sätta mig på sängkanten och visst snurrade det i huvudet. Sen ställde jag mig upp med stöd av en gåstol. Tror inte att jag gick något då. Det var inte så farligt att stå upp som jag trodde.

Senare på dagen när mamma och pappa skulle hjälpa att vända på mig så gick min slang till ryggbedövningen av. Det var ingen fara sa dem eftersom de ändå hade tänkt att ta bort den snart men jag blev jätteorolig. Trodde jag skulle få jätteont när den var borta men det gick bra men jag fick äta morfin oftare.

13/1-09 Tillbaka till avdelning K83

Klockan kvart i sex på morgonen ringer de min mamma för då ville jag ha sällskap. Det kändes genast lite bättre då. Vi satt och pratade lite och jag somnade till ibland. Kvart över tio kom de och hämtade mig och vi åkte tillbaka till avdelning K83. Jag hade ont i ryggen och mådde illa.

Efter en stund kom Dr Jalalpour som opererade mig. Jag har bara träffat honom några få gånger för ända tills min operation i höstas blev inställd var det planerat att en annan läkare skulle operera mig, men han är jättesnäll. Han berättade att allt hade gått bra. De hade kunnat räta ut mig mer än förväntat och att de hade stelopererat kota 3-10.

Dagen flyter på och jag dricker små klunkar vatten och pyttesmå klunkar näringsdryck. Jag var lite orolig att jag skulle kräkas så vågade inte ta i så mycket. Jag sover några timmar i taget men sen har jag ont och då kommer de med mer morfin. Inget speciellt händer den här dagen.

Klockan 15.00 ger en sjuksyster som heter Sara mig alvedon som dropp och mer ryggbedövning. Då får jag äntligen sova lite längre. Kommer ihåg hur skönt det kändes att slappna av och sova en längre stund.

3 veckor sen operationen!

Idag är det precis tre veckor sen jag opererades. I lördags mådde jag helt plötsligt mycket bättre än jag mått tidigare. Kanske är det mitt blodvärde som har gått upp mer? Jag har ju haft väldigt lågt blodvärde ända sen operationen eftersom det är vanligt att man förlorar rätt mycket blod. De första dagarna låg det bara på 90 och i min ålder är det normalt att ha mellan 117-160. Därför har jag varit otroligt trött och bara att gå till toaletten kunde kännas som ett maratonlopp. För att få upp blodvärdet har jag ätit mycket järnrik mat och blutsaft (som jag mår illa av vid blotta tanken nu). Jag var på vårdcentralen i torsdags och tog ett blodprov för att se hur det låg nu och det visade sig att jag hade 123 vilket fortfarande är lågt men inte lika lågt som förut så det är på god väg. Nog tjatat om blodvärden.

Jag har varit mycket piggare idag och äntligen har den jobbiga smärtan i höften verkat släppa. Nu kan jag böja ner huvudet utan att det känns som knivar i muskeln. Får bara hoppas att det håller i sig!

12/1-09 Dagen D!

Dagen startades klockan sex med ytterligare en dusch med bakteriedödande medel. Fick sedan hoppa ner i sängen och vänta. Klockan 7.50 skulle jag vara nere i operationssalen. Jag fick grunda med att ta två alvedon för att kroppen skulle vänja sig vid allt smärtstillande.

När de körde ner mig till våning 4 där operationssalarna var jag nervös men ändå lugn. Det kändes så skönt att få bortgjort det men jag var ändå rädd för hur jag skulle känna när jag vaknade. Skulle jag ha ont? Skulle jag vara förlamad? Tänk om jag inte ens vaknade igen!

Jag har opererat mig förut så jag kände igen många av förberedelserna och det var kanske det som höll mig lugn eller så var det för alla snälla människor. De körde in mig i förberedelserummet. Mamma skulle följa med mig så hon fick sätta på sig en heltäckande overall och en mössa. Den synen gav mig ett litet skratt i alla fall.

Nu var det striptime för mig haha! Av med skjortan och över till en annan säng. Jag la mig under ett uppvärmt täcke och fick sätta på mig en mössa och två tjocka strumpor som räckte över hela benen. De tog in mig till själva operationsrummet och där var det jätte kallt. Narkosläkaren kom in och satte fast elektroder på mig så de kunde hålla koll på hjärtat. Jag sa till dem att säga till när de sövde mig. De sprutade in något i droppsaken i armvecket och de snurrade till jättemycket och jag kände mig så lugn! Jag tänkte att nu kan de söva mig när som helst för jag mår så bra! Tydligen hade jag fått lite mycket morfin för min vikt. De söver inte genom en mask som man ser på tv så det blev inget räkna baklänges för mig. Jag andades i en syrgasmask och så sprutade de in sövningsmedlet.

Nu sov jag och som jag har förstått började en neurolog kl 8.15 med att öppna upp där mina nerver går. Det var för att de låg lite för trångt. Jag måste säga att jag inte har så stor koll. Ungefär vid tiotiden började själva speloperationen som höll på fram till 16.00, alltså ca 6 timmar. Jag tror att neurologen gjorde något i slutet också men jag är inte säker.

Det första jag minns från att jag vaknade för att jag inte kunde fokusera med ögonen. Allt var så snurrigt. Mamma var där och en jättesnäll sköterska frågade mig hur ont jag hade på en skala 1-10. Jag svarade en sjua så de gav mig mer morfin. Jag hade en ryggbedövning och en massa slangar från kroppen men de tänkte man inte på. Jag har hört att man kan bli svullen i ansiktet eftersom man ligger på mage i flera timmar men det var jag inte tyckte mamma. Hon sa bara att jag hade värsta silikonläpparna haha.

Jag stannade på uppvaket ända tills klockan 10 nästa morgon. Natten på uppvaket var den jobbigaste. Jag sa åt mamma att hon kunde gå upp till rummet när klockan var 21.00 eftersom det inte är så kul att sitta på en stol hela natten. I början gick det bra men senare under natten fick jag panik över att jag inte kunde röra på mig. Alltså jag var ju inte förlamad men jag kunde inte vända på mig själv. Jag började gråta och de gav mig lugnade och mer morfin. Jag lyckades aldrig sova längre än ca en timme åt gången. Det är inte så lugnt på uppvaket. En gubbe låg och jämrade sig i sömnen hela tiden och på andra sidan var de någon som spydde hela tiden. Jag kände mig väldigt ensam och kramade mitt gosedjur jag hade med mig hårt. Jag längtade bara tills det skulle bli morgon.

Min operation gick bättre än förväntat. De behövde inte operera kota fyra i ländryggen som gör att man blir mycket stelare än om man bara går ner till trean. De kunde också göra mig mycket rakare än de trodde så jag är väldigt nöjd!

Läget just nu

Just nu mår jag rätt bra. Däremot har jag mått ganska dåligt idag. Vaknade illamåendes i morse och det satt i till middagstid. Sen har jag haft lite mer ont än vanligt eftersom jag dragit ner lite på smärtlindringen. Just det är något jag funderar på mycket. Jag vet inte riktigt när man ska sluta eller börja dra ner? Man vet ju inte att man har ont om man äter smärtlindrande så det är svårt att sluta när man inte har ont längre. Just nu äter jag åtta Alvedon om dagen och två OxyContin som är en långtidsverkande morfintablett. Tycker det känns väldigt mycket. Har nästan knaprat i mig en 100 tabletts Alvedonask sen jag kom hem. Jag tycker det är läskigt att stoppa i sig så mycket medeciner men jag ska till sjukhuset på torsdag så får fråga då vad de tycker.

Visst har jag ont i ryggen men inte så värst. Den värsta smärtan känner jag i min högra höft när jag böjer ner huvudet. Det är som en kniv som skär in. Det är irriterande men antar att det har med några nerver att göra. Får bara hoppas på att det försvinner snart.

Nu ska jag passa på och tacka lite folk.

Tack Tobias för en superfin blombukett och pandan!

Tack Carolina för berlocken jag fick tidigare och kaninen!

Tack Carolina, Ida, Hanna och Sabine för Björn Gustavsson-dvdn. Kanonkul!

11/1-09 Kvällen innan

Jag fick komma till sjukhuset kvällen innan. Min närmaste vecka skulle jag spendera på avdelning K83 på Huddinge Sjukhus i sal 5. Jag delade inte rum med någon förutom min mamma och det var otroligt skönt! Hade aldrig klarat av att dela med okända människor.

När vi kom dit runt åtta på kvällen fick jag ta en dusch med ett bakteriedödande medel. Jag som är van att smörja in mig med hudkräm efter dusch led av att känna hur torr huden var haha. En sjuksköterska satte en sån där droppgrej i armen (jag vet inte vad det heter) och ibörjan tyckte jag den var jättejobbig. Senare när jag hade ca 7 st sådana i händer och armar så var det ingenting!

Kvällen kom och jag försökte förgäves sova. Det var omöjligt. Runt tvåtiden lyckades jag äntligen somna men det blev inte mycket sömn då jag väcktes sex dagen efter.

Mitt rum

Jag i den otroligt snygga sjukhusskjortan!

Hej igen!

Nu är jag hemma från sjukhuset och jag lever och mår bra. Jag ska uppdatera mer om vad som hänt när jag orkar sitta vid datorn längre stunder. Just nu känns det ganska mycket i ryggen. Tack till alla som smsat och så. Det betyder mycket!

Allt gick bra!

Sara opererade sig igår klockan 7 på morgonen. Operationen tog cirka 4 timmar. Jag vågade dock först inte ringa förens idag. Allting hade gott bra, kändes väldigt skönt. Hon verkade nog ha ganska ont, men endå så tyckte jag att hon var pratglad i telefonen. Imorgon är den första gången hon ska få röra på sig, hon har ju bara varit sängliggande. Hur som helst så känns det väldigt skönt att allting gick bra!

// Tobias

Vi ses senare!

Nu ska jag snart åka iväg. Det ska bli så skönt att få det här bortgjort men jag vill ändå inte. Önskar att jag hade sluppit allt det här men det finns värre saker man kan drabbas av. Jag kommer antagligen inte skriva på ett tag efter som jag inte har tillgång till en dator på sjukhuset. Hemma så är våran dator en trappa ner så det kanske dröjer ett tag då också. Men jag har beordrat min pojkvän att han ska uppdatera haha. Så ni får väl en rapport snart.

Kram Sara

Snart!

Nu ska vi snart ringa för att se om vi kan komma till sjukhuset ikväll eller om det blir imorgon. Har nog packat ner det mesta jag ska ha med mig. Är jättenervös just nu.

Tankar

Det finns så mycket som jag är orolig över när det gäller den här operationen. Att jag ska dö, att jag ska bli förlamad, att jag inte blir tillräckligt sövd under operationen, att jag ska få vinterkräksjukan och en massa mer. Jag vill inte just nu.

Det känns som att allt blivit så fel. I början trodde jag att min operation skulle bli en relativt enkel skoliosoperation eftersom jag "bara" är 41 grader sned. Men först fick jag reda på att de skulle behöva steloperera en kota som försämrar rörligheten avsevärt mer än de andra. Sen upptäckte de att min lillhjärna "hängde ner" så nu kommer de inte kunna räta ut mig så mycket. Min motivation för det här var ju just att jag skulle bli rak och nu kanske jag inte ens ser någon skillnad. Jävla skit.

Nervös!

De ringde nyss och sa att operationen ska bli av. Men riktigt säker kan man ju inte vara, det kan ju komma akuta fall före. Men jag gjorde ju en extra magnetröntgen och det var för att neurologen (tror jag det är) ville kolla nåt extra och nu visar det sig att de ska hålla på och böka med mina nerver. Ryggraden kan jag gå med på men nerver låter ju läskigt. Visst nerverna går ju där men de ska tydligen öppna något så det inte blir så trångt för nerverna. Fattar inte så mycket. men jag är nervös nu. Jag vill fan inte bli förlamad. Men jag litar på dem. Sen måste jag ligga i sängen stilla i 48 timmar. TRÅÅÅÅKIGT! Hoppas jag sover bort hela tiden.

Snart skola igen

Snart börjar skolan igen och det är så trist. Har verkligen ingen lust. Om operationen blir som planerat så går jag bara två dagar och sen är det helg och operation på måndag. Men jag är inte så inställd på att det blir av.

Under lovet har jag varit två gånger på Astrids Lindgrens. En gång lite snabbt för att hämta ett lugnande medel jag skulle ta inför magnetröntgen och en gång för att göra själva magnetröntgen. Fick ju inte så bra första intryck av det sjukhuset men nu blev det lite bättre. De var jättesnälla på röntgen och det gick så mycket bättre än på Sabbatsberg. För det första hörde jag musiken nu och så lät inte den där maskinen så mycket. Så det gick bra.

Nu har det varit så mycket turer kring annat så jag har nästan glömt bort vad jag egentligen ska göra. Operera ryggen. Jag vill bara få det gjort. Känns som jag har varit på sjukhus och liknande så mycket de två senaste åren. 2007 opererade jag bort halsmandlarna så då strulade jag en massa med det sen så fick jag jättemycket eksem våren 2008 som var jättejobbigt. Väntetiden till hudläkare är inte så roliga heller. Två månader skulle jag fått vänta om vi inte hade tjatat på dem. Två månader är väldigt långt när man har infekterade sår över hela armarna. Blää. Och sen så har jag haft ryggproblemen ett tag nu.

Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det så mycket värre. Det gör verkligen ont i mig när jag ser små sjuka barn på sjukhusen. Barn ska få vara friska! Så borde det bara vara.

Kram